Under hösten 2021 samt en bit in på våren 2022 har jag och min klass i våra kurser Scenisk Gestaltning 2 och Estetisk Kommunikation deltagit i Riksteaterns LÄNK-projekt. Detta är ett initiativ av Riksteatern för att främja teater bland unga ensembler som sker vartannat år, där sex dramatiker skriver nya manus gjorda för unga som sedan ungdomsensembler i hela Sverige får spela.
Vår klass spelade två av årets pjäser genom att dela upp gruppen i två. Ena halvan spelade pjäsen ”Neo” av Kristian Hallberg och andra halvan ”Manhattanprojektet” av Rasmus Lindberg där jag tillhörde den andra. ”Manhattanprojektet” är en rolig, tung och väldigt välskriven pjäs om det grymma i världskrig såväl som skilsmässor och handlar om barnet Katja som på något sätt har verkat hamna i de båda och letar sig fram i sitt känsloliv genom en dröm om 40-talets Manhattan. Att spela ”Manhattanprojektet” var ett enormt lärorikt arbete som innebar att vi i princip fick sätta upp en total produktion i och med att det var vi själva som skötte teaterns andra uttrycksområden kostym och mask, scenografi, koreografi, marknadsföring samt ljud, ljus och teknik.
För mig var det första gången jag spenderade så mycket tid på ett och samma teaterprojekt vilket både var en fantastisk men även enormt krävande upplevelse. Vår ensemble hade även en speciellt brokig resa eftersom vi allihop fick Covid-19 cirka en vecka innan premiär och var tvungna att skjuta upp föreställningen och hitta nya reptillfällen. Det blev många sena kvällar och upptagna helger men var absolut värt det i slutändan. För till slut fick vi spela upp på Teaterverket Svea den 25 februari 2022 och med tiden även på en av LÄNK-festivalerna som i vårt fall befann sig på Arena Satelliten i Sollentuna. Även det var såklart spännande eftersom vi fick se andra adaptioner av vår egen pjäs!
Jag utvecklades även mycket under detta projekt i mitt kunnande inom scenkonst då jag var en av de två ansvariga för ljud, ljus och teknik. Det var ett ämne som jag aldrig utforskat innan och som jag nu har en hyfsad uppfattning inom, speciellt ljud.
”Manhattanprojektet” var lite banbrytande för mig i min teatererfarenhet och kommer få en riktigt speciell plats i mitt hjärta då jag är förälskad i både manuset, ensemblen, regissören och hur pjäsen faktiskt blev i slutändan. Jag hade inte kunnat vara stoltare och känner mig så tacksam för att jag fått utmana så många förmågor och utvecklas med stormsteg. Med i detta inlägg följer bilder från vår första föreställning på Teaterverket Svea samt en bild på vår poster som vår marknadsföringsgrupp har skapat.
Klasskamraterna som syns på bilderna är Beata Askhagen, Bianca Spagnoli, Colin Svensson, Ida Grede, Ines Poska Zetterlund, Malte Legros Selander, Oscar Brunius, Sandra Strömblad Nicolausson och Siri Stadling. Bilderna är tagna av Magnus Selander. Poster gjord av Colin Svensson och Malte Legros Selander. Mer information om vår uppsättning av pjäsen finns på vårt instagramkonto @manhattanprojektet .
